"Hen."(2) Kan vi definiera oss själva?

Kan vi definiera oss själva eller behöver vi Gud?

Jag vill ställa denna fråga i ett sammanhang och därför kommer jag att ta en lång omväg!
Hoppas ni hänger med?

 I vår tid tycks människorna kunna leva utan Gud. Många har ingen relation till honom. Ibland känns det som om Gud själv har dragit sig tillbaka, vi är ensamma i vår värld, vi lever i en sekulariserad värld och måste klara oss bäst vi kan.

 Sekulariseringen är en långsam process.

·         Religion och politik har länge varit inblandade. Man krigade i Guds namn. Gustav Vasa bestämde över sitt folks kyrkotillhörighet, och så gjorde de andra härskarna i Europa. Religionen användes i politiska syften. Nu har politiken frigjort sig från det religiösa tänkandet.

·         Tänkandet har länge varit underställt religionen och dogmer. Under medeltiden var teologi det viktigaste ämnet och filosofie var dess hjälpreda. Nu har filosofin helt frigjort sig.

·         Vetenskapen och forskandet har frigjort sig från allt som i religions namn kunde begränsa dem

·         Konsten har länge varit i religionen eller i kyrkans tjänst. Medeltidsmålningen har nästan uteslutande religiösa motiv.

·         Osv.

 Sekulariseringsprocessen är mycket gammal. Den börjar egentligen med den bibliska berättelsen.

När Bibeln berättar i 1Moseboken att Gud skapade himmel och jord, det vill säga allting, avfolkades världen från alla avgudar som hittills dyrkats.  Baal, fruktbarhetens gud finns inte, Astarte finns inte, gudinnan Artemis i Efesos finns inte (se Apg 19). Grekerna hade många gudar och var rädda för dem, den bibliska uppenbarelsen befriar dem från gudarna och från denna rädsla. Med vetenskapens utveckling har människan lärt sig att förstå och i viss mån behärska den värld hon lever i. Hon känner sig  inte längre omgiven av okända och hotande krafter.

Det finns något gott i denna sekulariseringsprocess. I skapelse berättelsen ser vi hur Gud lämnar världen i människans vård: ”Uppfyll jorden och lägg den under er” (1Mos 1:28). På den sjunde dagen drar sig Gud tillbaka. Han anförtror skapelsen åt människan. Hon får uppdraget att leda den till dess fullbordan.  Gud vill att människan ska växa och ta ansvar. Han drar sig tillbaka och lämnar plats åt människan. Han öppnar en väg för människan. En väg där hon kan bli sig själv och möta Gud ansikte mot ansikte, som en fri människa, som en vän med en vän. 

 Denna frigörelse process är inte utan risk. Den största är att människan roffar åt sig gåvan, skapelsen och glömmer bort givaren. Att hon lägger världen under sig, men själv inte är underställd Gud! Världen blir inte längre en väg som leder människan från skapelsen till skaparen, från hennes lilla ego till hennes äkta JAG. Människan blir instängd i skapelsen, vägen leder ingenstans, människan förlorar sig i sin egen berättelse utan  mål, och utan transcendans!

Jag fortsätter med  denna reflexion i nästa inlägg!