25 mars - Jungfru Maria bebådelsedag

Det är inte så lätt att tala om Maria! När det gäller just henne håller man sig ofta på en psykologisk nivå: ”Hur kändes det för henne, tonåring flickan som blir med barn … hur skulle det kännas för mig …?

Kanske kan man då ”uppleva” någonting men det går inte långt. Man förblir instängd i hur det känns.

Det finns en annan väg att närma sig henne, tronsväg.

Tron är en gåva från Gud som vi fått vid dopet. Det är som inre ögon och öron, ett nytt hjärta som får oss att nå Gud själv och inte förbli instängda i våra känslor och föreställningar. Tron finns på en djupare nivå än känslorna. I tron kan vi så småningom lära känna Maria. Vi går djupare än vår upplevelse av henne och möter henne: en annan person än vi, inte en projicering av våra egna bilder. Hon har något att säga till oss om vi bara vill lyssna med trons öron.

Maria, Israels dotter. Hennes ankomst har förberetts länge. Hon har fått i arv Abrahams tro, Moses vördnad för Gud inför den brinnande busken, Davids glädje när han dansar inför Arken, Salomos vishet, profeternas längtan efter Messias, Israels fattigas rop: ”Kom, Herre kom!”

 Maria tar emot ett budskap och hon står inför det omöjliga. ”Du ska bli havande och föda en son. Han ska bli stor och kallas Guds Son”. Hon frågar ”Hur skall det ske?” Svaret hon får: ”Helig Ande skall över dig och den högstes kraft skall vila över dig”, kan vi lyssna till. Det gäller också för oss.  Gud begär av Maria och även av oss det omöjliga. Våra krafter räcker inte till för att bli oss själva, för att älska, för att ta emot den glädje Gud vill fylla oss med. ”Inte genom människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande säger Herren”.

Maria svarar: ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som Du har sagt.” Hon litar helt på Den som talar till henne. Hon vet att Han kommer att hålla sitt löfte. För att hon har sagt sitt JA, kan det omöjliga ske. Hon bli havande och föder Jesus. Maria är vår förebild och vår mor i tron.