mitt liv som en väldoftande offergåva

Snart ska vi ha en kurs om Bibelns dofter och göra vår egen salva!

Jag mediterar över det och upptäcker att Bibeln är full av dofter.

Josefs bröder säljer honom till Ismaeliter vars kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten (1 Mos 37:25) och när Josef har blivit en högaktad tjänsteman i Egypten, kommer hans bröder till honom med dyrbara parfymer och presenter.

Drottning av Saba skänker parfymer till Salomo.

”I templet ska man bygga ett altare att tända rökelse på…Aron skall tända välluktande rökelse på det ”(2 Mos 30:1-10).

”Låt min bön vara rökelse för dig” (Ps 141:2).

”Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen” (Upp 8:3)

”Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud…”(Ef 5:2)

”Ty till Guds ära är jag en kristusdoft” (2 Kor 2:15), skriver Paulus. Filipernas omtanke om Paulus är "som en rökelsedoft" (Fil 8:14)

Av våra fem sinnen är luktsinnet kanske det mest subtila och andliga. Det öppnar dörren mot en okänd värld. Doften vittnar om en dold närvaro. Någon har gått förbi och vi förnimmer hennes/hans doft. Doften av den älskade, nardus eller myrra, får den älskande att längta och ge sig iväg för att ta fatt i den som hon längtar efter (Höga Visan). Doften lockar, den kan inte fångas utan bara följas. Den kommer och försvinner. Den låter sig förnimmas som ett löfte, som en gåva som man inte kan äga, utan bara ta emot och ge : Någon finns, Någon är nära , Någon som ger sig och som jag inte kan fånga…

Mitt eget liv kan bli till en väldoftande offergåva…

Kristus är uppstånden!

Det finns två budskap om uppståndelsen som har spridit sig parallellt ända till vår tid:
Det som kvinnorna har fått i uppdrag att förkunna till lärjungarna:
"'Han har uppstått från de döda, och nu går han före er i Galileen..."
Det som vaktaterna har fått betalt för att berätta: "Hans lärjungar kom under natten
och rövade bort honom medan vi sov!"

Vi kan alltså tro på det första eller också hålla oss till det andra och tänka att uppståndelsen bara är  ett påhitt.Vi är fria att tro eller att skaka på huvudet och fortsätta leva vårt liv som vanligt.

Han går före er i Galileen. Han går före oss på våra vägar. Han kommer oss till mötes i vårt vanliga liv.
Han lever och gör oss levande. Mötet med den Uppståndne förändrar hela livet. Vi går inte längre ensamma på livets väg. Vi är befriade från det meningslösa liv som vi har ärvt från våra fäder, som Petrus skriver i sitt första brev.

Jag har sett vuxna bli döpta under påsknatten. Jag har sett på deras ansikten ljuset och kraften från Herrens uppståndelse. Uppståndelsen är inte en abstrakt möjlighet, en hypotes. Det är liv, glädje, mening, gemenskap!

Fräls dig själv!

"Hjälp dig själv, fräls dig själv!
Om du är Judarnas kung...
Om du är Messias..."
ropar man till Jesus som hänger på korset.

Fräls dig själv, gör det själv, bestäm själv, välj själv vad du ska bli...
Detta är samhällets skri!

Jesus hjälper inte sig själv. I sin maktlöshet litar han på Fadern:
"Fader i dina händer överlämnar jag min ande"
och han blir bönhörd. han faller i Faderns händer.
Han har kommit för att söka oss
och han söker oss där vi var instängda, i döden,
den totala isoleringen där man är själv med sig själv. 
Han dör vår död
Och Fadern väcker honom från de döda
som den förstfödda i den nya skapelsen.

Vi vill ha en stark kung, en stark Messias!
Vi vet inte vad vid ska göra med Jesu maktlöshet.
Vi står inför korset och vi förstår inte.
Om vi har mod att stanna kvar, utan att vilja förstå till varje pris
och reducera allt till det som är acceptabelt för oss,
då kan Korsets mysterium börja lyssa för oss.
Den Helige Ande kommer att undervisa vårt hjärta.
Den Korsfäste blir vårt ljus och vår tröst.