Jag blev aldrig målare

En gång, när jag var liten och gick i skolan i Paris, målade jag en tavla. Fröken tittade på den och sa: ”Din tavla är riktig fin, ta hem den och gör den färdig. När den blir färdig ska jag hänga upp den.” Jag blev glad överraskad, tänk att jag kunde måla något som var vackert! Samtidigt blev jag lite undrande. Jag trodde att min tavla var färdigt målat men tydligen var det någonting som fattades, eftersom fröken sa att jag skulle måla den färdig.

När jag var hemma i vår lilla lägenhet, fem trappor upp i Paris, funderade jag på vad det var som fattades på min tavla. Plötsligt såg jag det! När jag tittade ut genom fönstret blev jag medveten om att himlen var överallt. Jag hade bara målat den där uppe, med några moln, men nu såg jag klart att den sänkte sig ner ända till jorden. Ja, faktiskt den sträckte sig ända ner till marken och den var mörk eftersom det var natt. Det var det som fattades, så klart! Jag målade himlen. Dagen efter när jag visade min tavla för fröken, sa hon:”varför har du målat så?” och hängde aldrig upp den!

 

Inklusive - Exklusive

Ibland, och inte så sällan, hör man

att det är exklusivt att bekänna Jesus Kristus som världens ende frälsare.
Att tro att den kristna vägen är den bästa
Att vi, som kristna har sanningen och är de bästa!
Att detta initierar ett exklusivt sätt att tänka i ”vi” och ”de” kategorier.

Vi måste lyssna på denna kritik.

Vi är inte de bästa. Vi har inte sanningen.
Att vara troende kristna är en stor nåd som vi inte har förtjänat,
den har givits åt oss som en ren gåva.
”Vad har du som du inte har fått” frågar Paulus.
Samtidigt säger han: ”Jag ska berömma mig av Kristi kors!”

Att erkänna Jesus Kristus som världens frälsare kan inte vara exklusivt utan tvärtom.

Om han verkligen är Gud, Ordet i vilket allting blev skapat, kan han inte har kommit, dött och uppstått bara för dem som tror på honom, utan för alla människor i alla tidsålder.

Hur denna frälsning når alla människor är Guds stora hemlighet.

Vi för vår del kan bara vittna, på ett ödmjukt sätt,  om den gåva Gud har gett oss, om hans stora inklusiva kärlek  för alla människor.

 Vi äger inte sanningen som om det vore en ägodel, en doktrin, en teori!

Vi är på väg mot sanningen som är en person: Jesus Kristus
Vi låter sanningens ljus lysa över vårt mörker och så småningom skingra det,
Vi låter sanningen hela och utvidga vårt hjärta, så att vi inte längre kan tänka: ”vi” och ”de”.

Detta är en smärtsam kamp, som vi inte utkämpar för oss själva, utan även för andra, okända,

för ingen lever för sig själv. om vi lever, lever vi för Kristus och dör med honom.

”Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.” 1 Kor 5:15

Korsets upphöjelses fest

I dag firar vi Korset. En fest som var mycket populär i alla kloster under Medeltiden.

Den stora fastan började just  denna dag och varade fram till Påsk!
I dag har denna fest fallit i glömskan.
Och ändå förblir korset det stora mysteriet.
Korset som från skapelsens begynnelse var tecknat mellan himmel och jord, skriver  Ireneus .

Korset, en dårskap och en skandal

Korset som är det enda möjliga inträdet till frälsningsmysteriet.
Korset som för oss är en stötesten
Och som är Guds hemliga vishet.

Ur korset strålar ett hemlighetsfullt ljus som lyser i mörkret
Ur korset kommer glädjen och trösten.
Vilken paradox!
Endast den helige Ande kan leda oss in i detta stora mysterium.
Vårt lilla förnuft i sig självt är för begränsat,
det måste acceptera att komma in i ett större ljus!

En dold Gud

Nu har jag inte skrivit någonting på länge och det känns nästan som om jag hade tappat kontakten.

Vill gärna ta upp den igen!

 

Jag funderade nyligen över två verser hos profeten Jesaja:
”Du är sannerligen en dold Gud”
Och lite längre ner:
”Jag har aldrig talat i det fördolda,
Någonstans i ett mörkt land,
Aldrig uppmanat Jakobs ättlingar
Att söka mig i tomheten”
(Jes 45:15 och 19).

 Detta är en av många paradoxer i bibeln.

En Gud som både döljer och uppenbarar sig.
Gud är kanske inte på den plats vi ger honom?
Han är kanske inte som vi tror?
Han är det outgrundliga, den som är helt annorlunda alla våra föreställningar
och våra så kallade ”Guds bilder”!

Våra bilder är för små. Vårt hjärta är för trångt.

Gud är större, Gud är nära, Gud är enkel.
Han talar till den som öppnar sig för honom
den som faller ner inför Honom i tyst förundran och tillbedjan.
”Han störtar härskare från deras troner,
Och han upphöjer de ringa” (Luk 1:52).