Man kan inte annat än bli djupt orolig
när man ser land efter land rösta för enkönade äktenskap, samtidigt blir det allt
svårare, ja nästan omöjligt att ta upp en diskussion om detta.
De som tror att det inte finns någon
skillnad mellan könen, att föreningen mellan en man och en man, en kvinna och
en kvinna är lika bra som mellan en man och en kvinna, gör det i god tro. De
menar att det bara är våra fördomar och våra förutfattade meningar som hittills
hindrat oss från att se det. De har undersökt
Bibeln och inte hittat något som skulle stå i vägen för detta. De känner sig
fulla av kärlek och vill försvara dem som så länge varit diskriminerade. Däremot blir den som tänker på ett annat sätt fördömd
som kärlekslös och intolerant, eller bara som oupplyst.
Man kan inte argumentera för sanningen, man kan bara vittna om den. Jesus har inte övertygat dem som inte ville tro på honom, han har dött för dem.
2 kommentarer:
Hur menar du i detta fall att vittna om sanningen (och inte argumentera för den)?
Jag känner personer som är djupt förälskade i en annan person av samma kön och faktiskt valt att leva tillsammans.
Det är svårt att se det som fel när det handlar om kärlek. Hur ska man egentligen tänka kring det? Kan ömsesidig kärlek vara fel?
Jag skulle just önska en diskussion!
Andrzej sa...
äktenskap ses av min kyrka katolska kyrkan som ett sakrament - ett heligt ting instiftat av Gud. Man och kvinna är sig olika och kompletterar varandra, mer än så förmedla livet. Det är Guds lag eller naturens lag om man så vill... Själva äktenskap som institution härstammar från katolska kyrkan som så småningom anammats av staten. I vissa länder har man även etablerat begrepp civilt el. borgerligt äktenskap. Jag missunnar inte ett par av samma kön deras kärlek, men att inrama det i begrepp äktenskap ser jag som missbruk av begreppet. För några år sedan instiftades s.k. registrerat partnerskap, som också respekterar en sådan kärlek utifrån rättsligt perspektiv
Skicka en kommentar