passionstiden

Tillsammans med Jesus och hans lärjungar närmar vi oss Jerusalem och Jesu lidande, hans död och hans uppståndelse. I katolsk liturgin läser vi de 3e, 4e och 5e söndagarna i fastan de stora berättelserna i Johannes evangelium: Joh 4: mötet med den samariska kvinnan, Joh 9: en blindfödd man botas och Joh 11: Lasaros uppväcks och vi ber dessa söndagar på ett särskilt sätt för katekumener som ska döpas under påsknatten.  

Kvinnan möter Messias. "Jag vet att Messias kommer... Jesus sade till henne: det är jag, den talar till dig". Hon blir förvandlad av detta möte, befriad från "det gamla", från synden  som stänger in henne, hindrar henne från att leva: "Kom, så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort!"
Den blindfödde blir seende. Den som famlade omkring i mörkret reser sig och går. Han fylls av kraft och står för det som hänt med honom när hans identitet och hans agerande blir ifrågasatta av de som känner honom - till och med hans föräldrar - och av judarna. Hans väg till tron är lång. Den börjar med att lyda en okänd som befaller honom att gå och tvätta sig, den fullbordas i mötet med den som han inte känner: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom...Du har sett honom. Det är han som talar med dig... Jag tror."
Lasaros hör den gode herdens röst (Joh 10:3), den når honom i döden, där han ligger inlindad i sina bindlar. " Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst" (Joh 5:28) Han hör "Lasaros, kom ut" och han kommer ut. 

Dessa tre berättelser är som långa dopkatekeser. De visar för oss, på ett mycket konkret sätt, vad det nya livet i Kristus är. Var och en av oss är också kallad att möta Messias och dricka det levande vattnet, vi kallas ut ur vårt mörker och går in i den Uppståndnes ljus,  vi får liv, ett nytt liv, ett gudomligt liv.