söndag 29 juni 2014

Böneskola 2

 Kära Birgitta och Malin, jag blev väldigt glad och uppmuntrad när jag läste era  kommentarer. Det är fint att veta att vi är flera som ber. Vi kan innesluta varandra i vår bön, även om vi inte känner varandra.
Nu kommer fortsättningen på böneskolan.

Bönen är inte ett trevligt möte med mig själv, utan ett möte med den levande Guden.
Inte Allhärskaren som tronar i himlen, inte källan till krafter och energier som jag kan koppla mig till när jag behöver det.
Utan min Fader i himlen, den som ger mig liv här och nu, den som är vänd mot mig, älskar mig, ser på mig med oändlig stor kärlek, som talar till mig genom sin Son, Jesus Kristus.

Han är inte långt borta. Jag behöver inte anstränga mig för att framkalla mötet! Gud kommer inte när vi kallar på honom. Gud är alltid närvarande. Jag behöver bara komma till mig själv, bli närvarande för den som alltid är närvarande.
Bönen är inte en psykologisk övning, inte en mental ansträngning.
Bönen är en samvaro, ett samtal med den som älskar mig och kallar mig vid namn. En vila hos honom.

Bönen grundar sig i tron. Vad är tron? En gåva som Gud gett dig när du döptes – inte en belöning för dina ansträngningar! Vid dopet har du blivit Guds barn. Du har fått allt det du behöver för att leva som Guds son eller dotter:
Tron som öppnar din intelligens så att du kan förstå vem Gud är, hoppet som får dig att vara fast rotad i Gud, kärleken som ger ditt hjärta en ny dimension ”ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande.” (Ro.5:5). Du har fått nya sinnen: inre ögon för att se vad Gud gör i ditt liv, inre öron för att höra det Han säger till dig. Han har lagt nya ord på din tunga så att du blir istånd att svara, ett nytt luktsinne i din näsa så att du förnimmer Kritusdoften (2 Kor.2: 14). Du är i stånd att ”smaka och se att Herren är god.”

All denna rikedom är som en skatt som ligger gömd i en åker. (Matt 13:44) Vi är inte medvetna om att den finns i vår egen jord. I vår glädje över att Gud kallar oss, älskar oss, vill göra sig känd av oss ska vi göra som den man som Matteus berättar om: ”i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern”.

Det verkar vara så enkelt för honom. Han går och säljer allt och känner sig lycklig!
Men för oss? För mig vad betyder det? Finns det verkligen en skatt i mitt innersta? Ger den mig så mycket glädje att jag är beredd att sälja allt för att få den? Hur kan jag sälja allt jag äger? Vad ska jag göra?

Jesu liknelser ger inga färdiga svar på de frågor de väcker i våra hjärtan. Men Jesus ger oss sin Ande som öppnar ordet för oss, som får vårt hjärta att förstå så småningom och att svara. Bönen är en dialog från hjärta till hjärta. Mitt hjärta är vänt mot min Faders hjärta och låter sig undervisas, ledas.

Jag börjar min bön med att väcka min tro till liv.
”Fader, jag sitter nu inför dig. Jag ger dig lite av min dyrbara tid. Jag vet att du är här, att du ser på mig med kärlek, att du vill tala till mitt hjärta…
Jesus Kristus, du som kommit ner till oss och delat vårt liv, du som gett ditt liv för mig, lär mig, undervisa mig…
Helige Ande kom och fyll mig. Led mig under denna bön, du som ständigt ber i mig…






  

2 kommentarer:

magda sa...

Tack syster Veronica!

Anonym sa...

Tack sr Veronica för att du påminner om detta och att det inte är vi/jag som måste prestera något.Kommer även ihåg när vi bad Kom helige Ande inför din läsande av texter/undervisning som ju även det visar att vi inte behöver prestera utan har att öppna oss inför bönen och texter. Det är skönt att tänka på och kunna vila i. Karin