tisdag 28 december 2010

Död i väntan på den sista dagen?

”Är Per inte lika död som alla andra döda, i väntan på den sista dagen?” Frågar någon. Detta är en allvarlig fråga som jag gärna vill försöka reda ut.
Per har lämnat detta jordiska liv och visst ska nu föreståndaren med Guds hjälp ta över, leda och fatta de beslut som ska fattas. Så mycket kan vi säga.
Men hur är det med Per, vad säger oss vår tro, inte vår fantasi eller våra känslor? För oss som lever i tid och rum är det omöjligt att föreställa oss hur ett liv utanför tiden och rummet ser ut.


Gud har kallat var och en av oss till livet. Han ger oss vårt jordiska liv för att vi ska bli oss själva genom att förverkliga den kallelse som är vår enligt hans frälsningsplan. Livet här och nu är det ställe där vi hörsammar Guds kallelse och svarar på den. Vi förbereder oss för mötet med Honom, som är vårt mål. Då ska vi svara inför Gud för det ansvar vi fått.

När de dör har somliga tvättat sig rena i lammets blod. De har i sitt vardagliga liv - eller, i sista stunden som rövaren som dör bredvid Jesus - tagit emot den frälsning Jesus vunnit åt dem. I dem har den gamla människan med sin självgodhet och sitt högmod dött. De är helt igenom helgade genom Kristi blod, genomlysta av kärleken. De är beredda att möta Gud ansikte mot ansikte. Vi kallar dem för helgon.
Andra kan inte omedelbart se Gud, den del av mörker som fortfarande finns i dem hindrar dem från det. De måste låta sig renas. Så här skriver Paulus (1 Kor 3:13-14)
"det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.”
(se 1 Pet 1:7)
Möjligheten finns även att människan helt och hållet och in i det sista avvisar Gud. Jesus har utgjutit sitt blod för alla människor, Gud dömer ingen till helvetet men det är den yttersta konsekvensen av människans frihet som kan vägra att låta sig älskas. (Guds vilja att frälsa alla är så stor att vi inte kan säga att någon människa finns där. Vad skedde i sista ögonblicket? Endast Gud vet det).

Detta sker omedelbart efter döden för var och en av oss:
Jesu ord till rövaren är mycket tydliga: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”
Det handlar här inte om att vänta på den yttersta tiden.

Vi tror alltså att våra avlidna är döda för detta jordiska liv, men levande hos Gud. Kärleken slocknar inte med döden. De fortsätter att älska oss. De älskar oss ännu mer nu, med en helt osjälvisk kärlek, de förlåter oss och vi kan förlåta dem! De ser på oss med kärlek och kan be för oss, inspirera oss...


Med det här har jag inte talat om den sista tiden och den yttersta domen.
När vi dör skiljs själen från kroppen. Vi är inga andliga varelser som bara har en ande som änglarna har. Själen, som redan är salig hos Gud, saknar sin kropp och väntar på den förandligade kropp som kommer att uppstå på den yttersta dagen. Hon väntar på den nya himlen och den nya jorden, den nya Jerusalem (Upp 21).
När den mänskliga historien nått sitt slut då sker den yttersta domen. Vi kommer att se hur Guds frälsningsplan fullbordats genom historien. Vi kommer att lovsjunga Gud för den frälsning han har berett åt oss. Vi kommer att se kärlekens seger. Vi kommer att se hur den har gått genom människans motstånd, hennes synd, hennes revolt. "De skall se på honom som de har genomborrat" (Joh 19:37). Vi kommer också att se vår egen plats och vårt ansvar i detta stora drama, hur vi blivit en levande sten som har sin egen plats i den himmelska Jerusalem.

söndag 26 december 2010

Per Mases himmelska födelse

Per somnade in i förrgår kväll kl.18, just när julhelgen ringdes in. Nu har vi, medarbetarna på Berget, åkt till Per och Elsa och varit med när Per bars bort. Per hade själv förberett denna stund och vi sjöng och bad som han hade önskat. Här på Berget är Pers närvaro påtaglig. Vi är omslutna av den frid och den kärlek han utstrålat under sitt jordiska liv. Han är nu mer levande än någonsin och kommer att vaka över oss och leda oss vidare.

söndag 12 december 2010

Herre Jesus, kom!

"Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör skall säga: "Kom!" Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt dricka av livets vatten." Upp 22:17

Herren är den som kommer. Han kommer ständigt i våra liv, han kommer i världens liv och den som hör hans steg, den som har ett öppet hjärta, den som törstar ska säga "kom!"
Kom! Det är vår bön under Advent. Vi väntar på Den som kommer.
Ur djupet ropar vi: Kom!
Ur mörkret ropar vi: Kom!

tisdag 7 december 2010

8 december: ”Marias utkorelse och fullkomliga renhet”, står det i den katolska almanackan. Det låter kanske konstigt i icke katolska öron! Vad är det vi ska fira i morgon egentligen?

Maria utkorelse, vad betyder det? Att Maria från början har varit utvald av Gud för att bli mor till Guds evige Son. Hon blev utvald såsom Abraham, Mose, David blev utvalda, som var och en av oss är utvalda för den uppgift som är vår i Guds frälsningsplan!

Hennes fullkomliga renhet består i att hennes JA är bara JA och inte både ja och nej. Hon säger ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. Mose däremot diskuterar med Gud i nästan två kapitel för att till sist säga: ”sänd bud med någon annan, vem du vill.”( 2 Mos 3-4 Se även Gideons diskussion med Gud i Dom 6).

Att Maria blir moder till Guds Son är ett stort mysterium. Vi kan gå in i det endast med vår tro. Vårt mänskliga förnuft räcker inte till!

Den helige Anselm av Canterbury skriver: ”Gud föder sin son och jämlike ur sitt hjärta och älskar honom som sig själv. Han ger honom åt Maria, och han låter honom framgå ur Maria, inte som en annan son, utan som en och densamme, för att denne i en och samma person skulle vara Guds och Marias gemensamme Son. Hela naturen är skapad av Gud och Gud är född av Maria. Gud har skapat allt och Maria har fött Gud. Gud som skapat allt ville själv framgå ur Maria. Så återskapade han allt som han hade skapat. Han som kunde skapa allt ur intet ville inte återskapa det utan Maria när det hade fördärvats.
Gud är alltså Fader till allt skapat, Maria är moder till allt återskapat. Gud är Fader till alltets tillblivelse, Maria är moder till alltets återställelse . Gud födde honom, genom vilken allt har blivit till; Maria födde honom, genom vilken allt har blivit frälst”.

lördag 27 november 2010

Första Advent

I morgon, första Advent. Vi börjar ett nytt kyrkoår. Nu, när det blir som mörkast, vakar vi och ber i väntan på den som kommer. Den som ständigt kommer i våra liv. Herre öppna våra inre öron så att vi hör ditt tysta steg i våra liv. Hela vårt hjärta så att vi vågar ta emot kärleken.

onsdag 17 november 2010

En tam gud

Uppe på Berget talade Gud med Mose och Mose såg den levande Gudens härlighet, han tillbad honom. Han tog emot det ord som Gud uttalade, ord som öppnar livetsväg.

På slätten roade sig folket inför en gud som de själva hade tillverkat. De dyrkade honom, åt och drack inför honom. ”Detta är den gud som har fört dig ut ur Egypten”, sa Aron till dem och de märkte inte att de hade förväxlat den levande Guden med en tam gud, guldkalven!

I vår tid dyrkar vi också många gånger en tam Gud. En snäll, kärleksfull gud som tronar högt över våra mänskliga omständigheter och petitesser. För denne gud spelar det väl ingen roll vad vi gör eller hur vi lever, alla är godkända, älskade, precis som de är, ingen behöver ändra på någonting! Vi kanske dyrkar en sådan Gud, men vi tillber inte den levande Guden. Vi hör inte de ord han säger till oss, ord som leder till livet!

måndag 8 november 2010

Det ljus som kommer från korset

För några dagar sen dog ett 60-tal kristna i Bagdad. Nyss sprängdes en Moske i Afganistan och lika många muslimer dog. Man har en känsla av att våldet bara tilltar och kan slå var som helst. Inför det kan man känna sorg och vrede, men framförallt maktlöshet. Det blir bara våld, kaos, meningslöshet. Det mänskliga livet tycks inte ha något värde.

Inför detta sätts vår tro på prov. Vad gör Gud? frågar många och vänder ryggen.
Vår tid tycks vara som Noas tid. ”Jorden blev alltmer fördärvad och full av våld” (Mos 6:13). Jesus säger: ”Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst” (Matt 24: 37).
Jesus ankomst kommer inte att ske någon gång i en fruktad framtid. Hans ankomst börjar redan vid himmelsfärden. ”Han skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen,” säger de två männen i vita kläder till lärjungarna (Apg 1:11). Den grekiska tempus som används här innebär att hans ankomst redan har börjat men inte är fullbordad. Han kommer ständigt till oss fast på ett fördolt sätt: ”ett moln tog honom ur deras åsyn”. Han kommer och han är med oss. Vi vet med vår tro att Han är närvarande i vår värld, i vårt lidande, där människorna dör. Vi ska inte stå där och se upp på himlen, vi ska låta hans kärlek fylla våra hjärtan och tillsammans med honom gå och tjäna de som finns omkring oss, dem han ställer på vår väg, våra lidande systrar och bröder.

”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset ”(Heb 12:2)