torsdag 11 mars 2010

arvsynden (1)

ARVSYNDEN – URSYNDEN
Kristendomen anklagas för att lägga på människan skuld och skuldkänsla med sin lära om arvsynden, och frälsningen. Man vill komma fram till en moral utan synd, en frihet utan skuld, ett ansvarstagande utan domare så att människan kan bli sig själv, växa, vara självständig och harmonisk. Alla slags terapier strävar efter detta och vill befria människan från skuld och skam. Den skyldige är den kristne och i synnerhet den kristne teologen. Anklagelsen är rimlig om synden och skulden är prästernas påhitt och saknar all förankring i verkligheten.
Vad säger läran om arvsynden? Huvudsakligen tre sanningar som vi ska reflektera över:
• Det onda är en verklighet som man inte kan förneka.
• Det onda hör inte till tingens natur.
• Människan har ett ansvar i det onda som sker, och kan stå för det.

Det ondas verklighet
Det är svårt att med Rousseau och andra påstå att människan är god alltigenom och förneka det ondas verklighet. Det handlar förstås inte om att se det onda överallt, alltid och i alla. Men när man inte vill erkänna och nämna det, lurar man sig själv och andra. Att erkänna det ondas existens har med sanningen att göra, och redan i det finns frälsningen. ”Sanningen ska göra er fria.”
Sanningen tvingar oss att inse att världen inte är som den kunde vara, som man önskar att den skulle vara. Den är brusten. Det finns i världen något som är ont. Inte bara på ytan. Inte bara som en mindre defekt eller ett felsteg i ett utvecklingsförlopp mot det goda. Det onda finns som ett hot och en verksam kraft. Om man inte inser det, riskerar det att leda till stora katastrofer. Man måste våga avslöja det onda och nämna det vid namn.
Den judisk-kristna traditionen förklarar inte det onda och rättfärdigar det inte. Den skildrar det i dess gåtfulla verklighet. Det finns där, fast man inte vet varifrån det kommer. Det finns. Någonting har hänt. Ormens figur har i detta avseende en mycket viktig funktion. Bibeln berättar om ormen innan det blir tal om ett gudomligt eller mänskligt ansvar. Ormens gestalt är både realistisk och gåtfull. Den visar och den döljer. Den uppenbarar det ondas existens mot alla försök att förneka det. Det onda finns där före människans synd. Det förblir oförklarat och oförklarligt.
Den judisk-kristna traditionen är den mest radikala konfrontationen med det onda, där det onda blir avslöjat som ont, utan kompromiss. Många filosofiska system har försökt att förneka det onda, att betrakta det bara som frånvaro av det goda eller att integrera det som en del i det stora alltet. Mot alla dessa försök kallar Bibeln det onda för ont och benämner det till och med synd. Den avslöjar dess radikala meningslöshet. Det onda blir aldrig rättfärdiggjort i Bibeln. Det har varken moraliskt, estetiskt eller rationellt värde. Ormen är avklädd all tjuskraft. ”Du som gjorde detta, förbannad skall du vara” (1 Mos 3:14). Det onda är radikalt fördömt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Gud är skaparen, har skapat allt och har all makt: har han skapat det onda? Han tillåter ju i alla fall det onda att finnas till. Varför?

Fader Tomas sa...

Hur förbannat det onda än är av vår Fader så kan det ändå tyckas vara en nödvändighet för att vi skall kunna göra det goda...Och om Gud låter det onda existera, kan det då tillfullo vara helt ont...

Anonym sa...

Håller inte med om att Gud skulle behöva ondskan för att vi skall kunna göra det goda. Skulle Gud behöva det, då är Han en del av det Han tillåter och då är Han en del av ondskan själv... Detta stämmer inte med den älskade Faderns hjärta och allt igenom goda väsen.
Att det onda skulle inte tillfullo vara helt ont är att säga att djävulen och Gud delar av samma natur.
Detta är felaktigt.
Gud är god oavsett ondskan och närvaro av ont i världen.
Jag tror att vi, som fallna människor, gillar att umgås med ont, just detta umgänge leder till ondska, däremot är inte människa ond i sig. Men pga. ondskans förening med människan, föds ondskan. Guds hjärta gråter då. Han behöver inte det onda, endast vänskap/förening/en åter-sammansvetsning med oss, detta föder godhet i sin tur.

Anonym sa...

Tror inte ondskan kan födas i umgänget med människan i så fall skulle ju ett umgänge med ondskan aldrig vara möjligt. Ondskan är ondskan och står under Guds kontroll som allt annat står under Guds kontroll och det är egentligen det enda tror jag som vi människor behöver förstå. Det i sig själv blir och är Evangelium. Tror heller inte att Gud behöver oss för att vara god eller genererar godhet, i så fall vore vår existens vara en nödvändighet för Guds existens, vilket inte stämmer.