Alla hade kommit till Jerusalem för att fira Pingst. Judar från hela världen.
Vad firade de? Lagens gåva som Herren gav till Mose på Sinaiberget.
Då kommer något oväntat. Den helige Ande faller över lärjungarna som är samlade i bön kring Maria. De går ut och börjar predika för folkmassan: Gud har förverkligat sitt löfte. Detta sker nu, idag inför våra ögon.
Jag utgjuter min ande över alla människor, säger Herren. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.
(apg 2:17-18)
Det blev stor uppståndelse i Jerusalem den dagen. Många människor kom till tro. Men hur är det för oss 2000 år efteråt? Har inte pingstens kraft bleknat? Den överraskar oss inte längre. Den förändrar inte våra liv. Vi skulle vilja uppleva pingst på samma sätt som dem. Denna oemotståndliga kraft som förvandlar allting. Som fyller hjärtat med iver och glädje.
Visst finns det människor i vår tid som talar i tungor, helar sjuka, förkunnar så att många blir omvända. Men vår vanliga erfarenhet är att pingst kommer mer som en stilla susning. Nej, Anden har inte förlorat sin kraft, men han handlar olika i olika tider. Kyrkan föddes på pingstdagen. Det var början på en ny skapelse. Det skulle synas och höras. Sen kommer växandets tid. Det hörs och syns inte så mycket. Maria fick en stor syn och hörde ängelns röst, men sen hände ingenting mer. Hon återvände till sina små dagliga bestyr och barnet växte långsamt i hennes sköte.
Vi har tagit emot den Helige Ande och han måste växa långsamt i vårt inre. Förvandla oss inifrån. Vägleda oss med hela sanningen, påminna oss om vad Jesus har sagt. Rena, hela oss.
Undervisa oss om att vi är Guds barn, att Jesus har frälst oss, att detta har konsekvenser för vårt liv för världens liv. Det sker inte automatiskt. Vi måste medverka till vårt eget människoblivande till Guds avbild.
Vi längtar efter upplevelser, känslor och vi måste växa i tron. Tron är djupare än känslorna, den är också stabilare. Tron har sitt stöd i Gud själv. Vi litar på Gud för att han är Gud. Han är trofast den till vilken vi har satt vårt hopp.
Utan bön kan vi inte växa i tron. Bön kan vara svår, torr, utan känslor och upplevelser. Gud handlar alltid hos den som öppnar sig för honom, men vi har inte koll på vad Gud gör i vårt inre. Livet i Anden är fördold. Det enda tecknet vi har på att Gud ger oss sin nåd är att vi blir lite ödmjukare, mer fördragsamma, mindre dömande… kärleken växer i oss
5 kommentarer:
Hej
Jag heter Karin och har precis upptäckt er sida och din blogg. Jag fick bara en lust att fråga vad den där helige anden du talar om egentligen är. Är det detsamma som det ljus som många människor talar om. En stark positiv kraft, som kan påverka oss till det bättre? Måste man tillhöra en kyrka eller ett samfund för att få ta del av den här kraften eller kan den komma över en, när som helst?
Ska fortsätta läsa din blogg, tack...
Karin A
Tack syster Veronica för de orden som jag skall meditera över. Det har hjälpt mig mycket att tänka på att livet är en väg dvs att jag har mitt liv på mig att lära och komma närmare Jesus bl a med hjälp av den helige ande. En välsignad pingst önskar jag dig! Karin E, Skärholmen
Veronica! Du skriver både tänkvärt och klokt, jag läser gärna din blogg. Jag tror precis som du att när Gud får flytta in i vårat hjärta kommer vi att bli både mindre dömande och mer kärleksfulla. Gud är kärlek och ljus. Jag tror att Gud står för det som är äkta och för den positiva energin i våra liv. Kram
Tron är inte bara en nåd utan också en aktiv handling, den förutsätter en vilja till tron, en strävan mot Gud och en längtan efter Jesus Kristus. För mig växer jag i tron genom "arbete": bön, läsning och meditation över Skriften och fördjupning i Kyrkans traditioner och sanningar. Gud väntar på dig. Han knackar dig på axeln utan att förtröttas, men DU måste vända dig om för att ett möte ska kunna ske.
Jag känner att jag måste förtydliga mig lite avseende min kommentar: min tro växer i bön och med bön menar jag förutom det personliga tillbedjandet av Gud även den eukaristiska bönen med mina medkristna i den heliga mässan, och den levande bönen i att försöka leva i Jesu efterföljelse så fullkomligt som möjligt.
Skicka en kommentar