jag har länge undrat vad postmodernt stod för. Nu börjar jag ana att postmodernt betyder att jag måste "definiera" mig själv. Jag måste själv tolka allting utifrån mig själv. Det handlar alltså inte bara att välja vad jag ska äta, vilka kläder jag ska ta på mig ... utan om mycket dramatiska val! Vill jag bli man eller kvinna? Hur ska jag leva ut min sexualitet? Homo? hetero? trans? Hur vill jag att mina relationer, min familj ska se ut? Vill jag ha barn? göra abort...Leva eller dö?
Inga normer finns, inga vägar som leder till livet. Jag måste hitta på allting själv.
Vilken otrolig, omänsklig börda den postmoderna människan tar på sig. Vilken ensamhet!
Tror man på Gud bara för att slippa detta ansvar, för att lasta av bördan av att vara människa på en annan? Är det en lätt väg? Är det inte värdigare att ta själv ansvar för sitt liv?
Jag vet inte om det är lättare, men jag konstaterar att det är mer realistiskt! Jag har inte gett mig själv livet. Jag är beroende, jag andas hela tiden, jag äter flera gånger om dagen. Detta enkla är ett påtagligt tecken på att livet inte har sin källa i mig. Det är mig givet i varje ögonblick.
Jag kan lyfta blicken och ta emot mitt liv som en gåva. Jag kan komma i en personlig relation till den som skapar mig nu: Gud. Jag kan lita på att den som kallar till livet vill att jag ska ta emot hans gåva och bli mig själv. Detta är inte oansvarigt utan tvärttom. Jag ansvarar inför Någon för de val jag gör, de beslut jag fattar.
Jag är kallad att bli mig själv, Guds avbild och att leva i tacksägelse i hans kärleksfulla närvaro, detta är källan till min glädje.
3 kommentarer:
Nu har du slagit huvudet på spiken, eller hur det skall vara!! Detta är en grundläggande anledning till att man söker efter Gud, som s.k. "modern människa" i det otäcka, flinthårda och orimligt relativistiska s.k. "Moderna samhället" Man orkar inte spela Gud i sitt eget liv, man vill att det skall ha en gudomlig källa, mitt som alla andras. DÅ kan vi vara en Mänsklighet...Tack för ovanligt klokt inlägg!
Eller kan man se det som val som blivit oss givna? Val som Gud kan hjälpa oss, var och en, att fatta om vi vänder oss till honom för vägledning?
tack för fin taxt och att du finns här på bloggen syster veronika!
jag har sökt apokryferna inspelade utan framgång. kan de finnas på franska tro? kanske en öppen undran på bloggen kan ge svar? kanske tom någon med utrustning vill läsa in dem?!
allt gott, anna-clara.
Skicka en kommentar