ormen

Ormen, denna mysteriösa figur, som vi möter i Bibelns andra skapelseberättelsen, tycks vara ett ofarligt litet djur. När han injicerat sitt gift i människans hjärta och fått henne att misstänka Gud försvinner han. I första Testamentet talas det knappast om djävulen. Men efter Jesu dop kommer han fram igen och hans identitet är avslöjad. Han är djävulen. Jesus befriar gång på gång människor som kommit under hans välde. Han för ett krig mot honom och besegrar honom definitivt på korset. I uppenbarelseboken visar sig ormen som den han verkligen är, draken som vill sluka det barn som kvinnan föder och som för strid mot hennes andra barn när detta barn rycks upp till himlen.
När han visar sig som farligast är han redan besegrad, men han kan fortfarande vålla mycket lidande.

Jesus, den nye Adam, går människans väg. Han tar upp kampen där människan hade blivit besegrad och fången i ormens garn. Han förs av Anden till öknen. Han öppnar en väg där det inte fanns någon väg.

Ormen föreslår den första människan att bli gud utan gud. Att få guds makt genom kunskapen om allting. Han får henne att tro att hon är självförsörjande, självtillräcklig, självförverkligande... Hon behöver inte ta emot, inte vara beroende av den som ger henne livet. Hon kan ta själv. Och människan lyssnar och blir lurad. Hon tar av frukten och upptäcker att hon är nacken, liten, sårbar, försvarslös inför en Gud som hon nu ser genom ormens ögon: en farlig Gud, en snål Gud, en avundsjuk Gud som vill att hon ska förbli liten! Hon kan inte längre känna igen kärlekens ansikte och gömmer sig för Gud.

Djävulen möter Jesus i öknen, när han har fastat i fyrtio dagar och är försvagad. Han föreslår honom att vara son utan att behöva bli beroende av Fadern. ”Om du är Guds son”, använd din makt för att förvandla dessa stenar till bröd, tillfredsställ dina behov själv. ”Om du är Guds son kasta dig ner från templet…” och utmana Gud. Han kommer ju att rädda dig…
Jesus avslöjar djävulens lögn - hans sätt att föreställa sig Guds son. Jesus är Son alltid vänd mot fadern. Sonen som har hela sin identitet hos Fadern som tar emot sitt väsen från Fadern. Sonen som inte gör någonting av sig själv utan gör det han ser Fadern göra. Sonen som har sin glädje i att vara Son vänd mot Fadern i den Helige Ande.

Jesus dör på korset som Guds Son.”Fader i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46). Men på korset blir också hans identitet ifråga satt. Lukas hade skrivit efter frestelsen i öknen att ”djävulen lämnade honom för en tid” (Luk 4:13). Vid korset är han där igen, frestaren, och talar genom människor: ”Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.”…Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss”( Luk 23:35-39).

Ja, Jesus är verkligen Messias. Han frälser oss genom sin död på korset. Han segrar i sin svaghet, i sin absoluta utblottelse i sin totala överlåtelse i Faderns händer.
Vem kan få oss att tro på detta? Endast Anden som ledde Jesus till öknen för att bli frestad kan göra det. Utan den helige Adens hjälp kan vi inte komma till tro. Anden uppenbarar Korsets mysterium för oss och öppnar för oss vägen till Livets Träd.