Ur en fornkyrklig homilia på den heliga och stora sabbaten

”I dag råder stor tystnad på jorden, stor tystnad och också ödslighet. Konungen sover. Jorden greps av fruktan och blev stilla: Gud som blivit människa har somnat in och uppväckt dem som låg sovande sedan begynnelsen. Gud, som blivit människa har dött, och dödsriket bävade
Som man går för att söka ett förlorat får, så går han för att söka vår stamfader. Den som sitter i mörker och hans medfånge Eva vill han lösa från deras vånda, han som är Gud och Evas son…

Herren gick in till dem med korsets segerrika vapen. När vår stamfader Adeam såg honom, slog han sig för bröstet i häpnad och ropade till alla:”Min Herre är med er alla.” Och Kristus savarde Adam: ”Och med din ande.” Han tog honom vid handen, reste honom upp och sade:
”Vakna upp du som sover, stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig. Jag är din Gud som för din skull blev din son… För din och din avkommas skull talar jag nu, och med kraft befaller jag de bundna: ’kom ut!’ och dem som är i mörkkret:’bli ljus!’ och de döda:’Stå upp!’

Dig befaller jag: ”Vakna, du som sover!, ty jag har inte gjort dig till att hållas bunden i dödsriket. Stå upp från de döda; jag är de dödas liv. Stå upp du min skapelse, stå upp du som jag har format till min avbild. Vakna, låt oss gå härifrån. Ty du är i mig och jag i dig, och vi är en enda oskiljbar person.

För din skull blev din Gud din son. För din skull antog jag, Herren, din tjänargestalt. För din skull kom jag, som är över himlarna, till jorden. För din, människans skull blev jag som en hjälplös människa, fri från de döda. För dig, som gick ut ur en trädgård, överlämnades jag åt judarna från en trädgård, och i en trädgård blev jag korsfäst.
Se spotten som jag fick ta emot på mitt ansikte för din skull för att återställa din forna andedräkt. Se märken efter slagen som jag fick ta emot på mina kinder för att återställa din vanställda gestalt efter min avbild.
Se gisselslagen som jag fick ta emot på min rygg. Se mina händer som spikades vid trädet till din salighet, du som till din olycka sträckte ut din hand mot trädet.
Jag föll i sömn på korset, och svärdet genomborrade min sida för dig som föll i sömn i paradiset och frambringade Eva ur din sida. Min smärta botar smärtan i din sida. Min sömn skall föra dig ut ur dödsrikets sömn. Mitt svärd stor emot det svärd som var riktat mot dig.
Vakna, låt oss gå härifrån.

Fienden förde dig ut ur paradisets land. Jag vill återställa dig, inte i paradiset utan på den himmelska tronen. Jag höll dig borta från det träd som var en livets förebild. Men se, jag som är livet har gjort mig till ett med dig. Jag satte keruberna till att vakta över dig som man vaktar efter en slav. Jag låter dem nu falla ned för dig som inför en gud.
Kerubtronen är beredd, uppvaktningen står redo, bröllopskammaren är inredd, rätterna är tillagade, de himmelska boningarna och hyddorna är beredda, skattkamrarna med goda ting har öppnats, och himmelrikets har ställts i ordning sedan begynnelsen.