Är det bara de döpta som blir frälsta?

Denna fråga ställdes mig nyligen av Catherine.
Hon var upprörd och bekymrad. Vid ett katemumenatsmötet, hade en diskussion om dopet uppstått och någon hade citerat något ur Evangeliet: ”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror och inte blir döpt skall bli dömd.” Alla tyckte att det var en hård text.

-  Catherine, är du säker på att ni läste texten rätt? Titta i Bibeln, det står i slutet på Markus.

Hon hittade texten och läste:
-”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.”
- Ja, så står det i Markus 16:16. Ni har själva lagt till ”och inte blir döpt”.

”Den som tror och blir döpt”. Den alltså som har hört Evangeliet, det glada budkapet om Jesus Kristus, om hans död, hans uppståndelse och hans upptagning i Faderns härlighet, den som tror på det och blir döpt ska ha del i den räddning som Jesus vunnit åt oss. Men dopet är ingen magisk rit. Det räcker inte med att bli döpt, man måste tro.

”Den som inte tror”, säger Jesus. Han säger inte ”tror på mig”, utan bara ”tror”. Vad innebär det?

Att tro i bibeln är inte någonting abstrakt som att tro på en teori eller en idé.

Att tro på Gud handlar om något konkret. Man litar på Gud, man räknar med Gud. ”Den som tror” lever inte sitt liv instängd i sig själv och för sig själv, utan i en öppenhet mot Någon Annan, Någon större, Någon okänd vars närvaro kanske känns mer som en saknad? Någon vars ansikte vi ibland flyktigt kan skönja i någon vi möter. Någon som vi tjänar i våra medmänniskor.

Den som tror ska bli räddad. Är det inte det Matteus berättar i sitt 25:e kapitel när han beskriver Människosonens dom över alla folk?

Där sker en urskiljning, fåren ska ställas till höger om honom och getterna till vänster. Till fåren säger han:
’Kom, ni som har fått min faders välsignelse,
och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.”
Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag
var hemlös och ni tog hand om mig…
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig…?’
Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon
av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ (Matt 25:31-46)

 Jesus identifierar sig med sina minsta bröder. Den ”den som tror” är den vars hjärta är öppet, den som låter sig nås av sin broders rop, den som är barmhärtig, som Gud själv, är det.

Den som däremot är döv och blind för sin nästa kan inte känna Gud och kommer inte in i Guds härlighet.

Någon kanske frågar: räcker det alltså med goda gärningar för att komma in i Guds rike?

Nej, vi blir inte frälsta på grund av våra gärningar. Det är tron som räddar. Det som hindrar oss från att tro är vår självtillräcklighet: Vi tror på oss själva. Vi räknar bara med oss själva. Vi tror att vi kan ”fixa” vårt liv själva!

Räddningen kommer från en Annan, från Kristus, vi tar emot den utan några förtjänster, som en gåva . Den människa som ser och hör sin broder, sin syster har ett öppet hjärta. Hon låter den andra komma in i sitt liv, hon låter sig störas. Hon är beredd att känna igen sin frälsare och ta emot honom när han uppenbarar sig för henne, kanske vid hennes sista andetag. 

 

Vi har sett hans stjärna

”Det fanns ingen stjärna! Jag hörde det igår på radion. Forskarna har kommit fram till det! ” Viskade min granne häromdagen i mitt öra, precis när barnen i vår församling skulle börja med sitt julspel och någon höll på att hänga en stor stjärna ovanför krubban! 

Nej, det fanns ingen stjärna! Det var på tiden att Sveriges radio upplyste sina åhörare om detta! Om det inte fanns någon stjärna, så är det hela bara en saga … och de som tror på det är lite naiva!

Jag tycker att forskarna ger sig mycket möda, men min tro håller och faller inte med en stjärna.  Den som läser Bibeln förstår ju att denna stjärna kanske inte lyste i himlen utan var den som Bileam talar om i 4:e Moseboken: ”En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel” (24:17) . Hos profeten Jesaja kan man också läsa om kameler som kommer i mängd, lastade med folkens rikedomar (Jes 60), vilket har inspirerat Matteus i hans beskrivning av stjärntydare som kommer med sina gåvor till krubban.

Min tro håller och faller inte med en stjärna, den är förankrad i Jesu Kristi uppståndelse. ”Honom som ni har dömt och dödat, har Gud uppväckt från de döda” säger Petrus på pingstdagen. Jag vet ingenting om stjärnan, men jag vet att Jesus har uppstått, han har inte återvänt till ett jordiskt liv utan han gått in i Faderns härlighet. Lärjungarna kunde bara konstatera att graven var tom. Den uppståndne kom dem till mötes, när de trodde att de skulle möta en död! Den uppståndne är samma människa som det lilla barnet som föddes i Betlehem. Han har delat vårt liv, han möter oss idag i vårt liv, han kommer oss till mötes, han öppnar framtiden för oss. ”Vi har sett hans stjärna”, och det har blivit vårt ljus.

Den gud vi tror på!

 En text av Maurice Zundel, schweizisk präst, filosofidoktor och föreläsare. Han  dog 1975

Jesus leder oss tillbaka till människan. Han befriar oss från alla våra idoler, dem som vi helt omedvetet och utan att vilja det ständigt skapar åt oss, för att vi under namnet Gud stoppar alla våra okunnigheter, begränsningar, och partiskheter .

Vad är det som i dag utgör det verkliga hindret för så många tänkare att erkänna Gud? Det är att vi har gjort av Gud – och mänskligheten har alltid gjort det – en förklaring av världen sådan den är, vi antar att denna värld har velats av Gud, att den är ledd av Gud och att Gud således bär hela ansvaret för den. Om Gud är förklaringen för en värld av tårar och blod, av tortyr och orättvisa är han medskyldig till alla dessa hemskheter och orättfärdigheter.

Tvärtemot detta är den Gud som uppenbarar sig i Jesus Kristus fullständigt oskyldig till det onda . Han våndas över det, han är dess första offer. Han är en Gud som kallar oss att skapa en annan värld än denna. En värld som ännu inte finns, en värld som blir mänsklig, som kan bli det om vi uppfyller vår mänskliga kallelse, en värld där Anden kan höras, där kärleken kan råda, där varje skapad varelses värdighet är okränkbar.