Finns det någon mening?

Det är en stor nåd att vara troende. Att veta att världen inte har kommit till av en slump, att det finns en mening med allting. Att Gud har skapat var och en av oss, att var och en har funnits i Guds kärlek långt innan han eller hon föddes.

Gud har inte skapat oss och sen lämnat oss åt vårt öde. Skapelsen är ett pågående process, det sker nu. Gud håller oss nu i sin hand. Han kallar oss nu till att bli oss själva, till att förverkliga likheten med honom. Han har skapat oss till sin avbild, till att bli lika honom.  Han har skapat oss av kärlek och kallar oss att älska tillbaka. Endast denna stora kärlek kan ge mening och fylla våra hjärtans stora längtan.

Synden har gjort Guds plan oigenkännlig. Våra hjärtan har blivit skadade och har svårt att känna igen kärlekens ansikte. Vi tror att Gud är en rival, att Han är vår fiende. Vi tror att vi är ensamma, att vi måste klara oss själva, skapa oss själva!

Gud har inte överget oss. Han är den gode Herden som söker var och en av oss. Som inte ger sig förrän han har hittat oss vi har låtit oss finnas. Han söker oss ända in i döden. Han har dött för oss för att dra oss ut ur dödens gap!