Den helige Josef

idag firar kyrkan den helige Josef.
Josef den tyste, den dolde, den kyske. 
Den som inte räknas,
Den rättfärdige, som var som Noa "en oförvitlig och rättfärdig man, som levde i gemenskap med Gud" (1 Mos 6:9) ...
Vi ska inte förvandla det som Matteus berättar i början på sitt evangelium till en liten roman! Det handlar om en teologisk berättelse, den är skriven för oss som kommer efter, som en inbjudan att gå in i Jesu mysterium. Matteus skriver inte om "hur det kändes" för Maria och Josef. Han skildrar det som Gud gör i mänsklighetens historia i våra liv!


Maria är havande. Josef förstår inte det som händer. Han ser att Maria är helt omsluten i Herrens härlighet, han erfar det som Mose erfarit: "Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herren härlighet fyllde boningen. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde boningen"(2 Mos 40:34-35).
Han har ingen del i det som sker i Maria. Han tänker då drar sig tillbaka, "skilja sig från henne i tysthet." Men Gud själv ger honom den plats som är hans i frälsningshistoria. "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig Ande". 

Josef, såsom Maria, är kallad till att säga sitt JA till det som sker. För honom blir Jesu födelses mysterium uppenbarat. 
Josef är inte far till Jesus enligt naturens ordning, men han blir hans jordiska fader.  Han får i uppdrag att ge honom namnet Jesus: "Herren frälser", och att foga in honom i den långa släkttavla som slutar med "Jakob far till Josef, Marias man." Här bryts kontinuiteten. Med Jesus börjar någonting nytt, den nya skapelsen tar sin början. 
Jesus kommer för att frälsa alla människor, han tar på sig hela världens synd. Den långa lista namn som slutar med Josef innesluter många syndare: våldsmän, äktenskapsbrytare, mördare... 
Jesus har kommit för dem alla, han kommer för oss som kommer efter honom. Han öppnar en ny väg för dem som är instängda i synden och i mörkret. 

Jesus, Gud och människa, behöver en mänsklig far. En far som får honom att växa som människa, som visar för honom Faderns ansikte. Josef står inte i konkurrens till Jesu himmelske fader, han skymmer inte honom utan tvärtom, han vet att all faderskap kommer från Fadern i himlen och tar emot sitt uppdrag från Honom. Hans faderliga kärlek till Jesus blir en avbild av Guds faderliga kärlek. 
Jesus har lärt sig av Josef att be enligt den tradition som fanns i Israel, Josef har lärt honom att läsa Guds ord, att arbeta med sina händer. Det finns en mänsklig och konkret erfarenhet bakom Jesu ord: "Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad fadern gör, det gör också sonen. Fadern älskar sonen och visar honom allt vad han själv gör" (Joh 5:20-21). 

När Jesus börjar sitt offentliga liv finns Josef inte mer. Han har uppfyllt sitt uppdrag och kan sjunga som Symeon: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid , som du har lovat, Ty mina ögon har skådat frälsningen."

Vi hör inte Josefs röst men han är den som hör och gör Guds vilja. 
Hans glädje är att vara hos Maria och Jesus. Han kan undervisa oss, som han undervisade Jesus, och lära oss denna djupa och fördolda glädje: att leva ett vardagligt liv tillsammans med Jesus och Maria.