Kom och se var han låg!

"Kom och se var han låg," säger ängeln till kvinnorna, "Han är inte här, han har uppstått ,  så som han sade."
Vid Jesu födelse säger änglarna till herdarna: "gå och se." De gick och såg det nyfödda. "Allt var såsom det hade sagts dem". Barnet kan man se. Den uppståndne kan man inte se. Man ser bara den tomma graven.
Vi kan inte gå och konstatera att han har uppstått, vi kan bara tro på dem som har sett honom levande och vars liv har blivit förändrat, på vittnen som blivit överraskade av hans närvaro.  Han möter kvinnorna på väg från den tomma graven, han möter de två lärjungarna på väg till Emmaus, han möter lärjungarna som är instängda av rädsla för judarna. Deras tro på honom tycktes ha släckts efter Korsets nederlag, man nu vittnar de om att han lever och att uppståndelsens ljus börjar lysa över deras liv och ge det mening.  

Den uppståndne möter oss i vår vardag och vill ge sig till känna. Vi tror på uppståndelsen för att han har mött oss och för att andra har vittnat om hans ljus, hans kärlek, hans kraft för oss. De som har sett honom och erfarit kraften i hans uppståndelse kan bara vittna om ett möte om har förändrat deras liv. 

De skall se på honom som de har genomborrat

Vi ser på dig, vår korsfäste frälsare. 
Vi har blicken fäst vid dig, du som dör på korset. 
Det vi ser fyller oss med smärta och med förundran. 
Hur kunde det bli så? 
Varför dör du på ett kors övergiven av människor? 
övergiven av Gud. 
Om du är judarnas kung, 
om du är Messias, 
hjälp dig själv!
hånar de som går förbi
och förbrytaren som lider bredvid dig.

Vi betraktar ditt kors
vi förstår inte 
vi står inför ditt mysterium.
Korset är stötesten och dårskap,
Guds vishet
och Guds kraft i den yttersta svagheten.

Våra tankar och för trånga,
vårt hjärta för hårt.
Herre, kom till vår hjälp.
Öppna våra stängda sinnen.
Vi faller ner inför ditt kors och tillber.
Låt det ljus som stålar ur ditt kors lysa över oss.

passionstiden

Tillsammans med Jesus och hans lärjungar närmar vi oss Jerusalem och Jesu lidande, hans död och hans uppståndelse. I katolsk liturgin läser vi de 3e, 4e och 5e söndagarna i fastan de stora berättelserna i Johannes evangelium: Joh 4: mötet med den samariska kvinnan, Joh 9: en blindfödd man botas och Joh 11: Lasaros uppväcks och vi ber dessa söndagar på ett särskilt sätt för katekumener som ska döpas under påsknatten.  

Kvinnan möter Messias. "Jag vet att Messias kommer... Jesus sade till henne: det är jag, den talar till dig". Hon blir förvandlad av detta möte, befriad från "det gamla", från synden  som stänger in henne, hindrar henne från att leva: "Kom, så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort!"
Den blindfödde blir seende. Den som famlade omkring i mörkret reser sig och går. Han fylls av kraft och står för det som hänt med honom när hans identitet och hans agerande blir ifrågasatta av de som känner honom - till och med hans föräldrar - och av judarna. Hans väg till tron är lång. Den börjar med att lyda en okänd som befaller honom att gå och tvätta sig, den fullbordas i mötet med den som han inte känner: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom...Du har sett honom. Det är han som talar med dig... Jag tror."
Lasaros hör den gode herdens röst (Joh 10:3), den når honom i döden, där han ligger inlindad i sina bindlar. " Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst" (Joh 5:28) Han hör "Lasaros, kom ut" och han kommer ut. 

Dessa tre berättelser är som långa dopkatekeser. De visar för oss, på ett mycket konkret sätt, vad det nya livet i Kristus är. Var och en av oss är också kallad att möta Messias och dricka det levande vattnet, vi kallas ut ur vårt mörker och går in i den Uppståndnes ljus,  vi får liv, ett nytt liv, ett gudomligt liv.