Den som hör skall säga: "Kom!"

Anden och bruden säger: " Kom!"
och den som hör det skall säga :" Kom!"
Och den som törstar skall komma.
Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Upp 22:17

Den som hör!
Den vars öron är öppna och förnimmer detta stora rop
som kyrkan ropar nu under denna adventstid: Kom!
Den som törstar efter livets vatten.
Den som längtar efter Någon
Den ska också ropa: Kom!
och själv komma fram, ta ett steg framåt,
låta sig bäras av detta stora rop, brudens rop och bön.

Anden stödjer oss i vår svaghet så att vi vågar komma fram,
vi vågar vilja och dricker fritt av livets vatten!

ett nytt kyrkoår

Nu på söndag går vi in i ett nytt kyrkoår. Adventstiden börjar.
Advent, det kommer från latinet: ad-venire, ankomst.
Vi väntar på den som kommer.
Vem är han som kommer?
Han är den som var, som är och som kommer.
Ordet i vilket allting blev - och är - skapat,
Jesus Kristus som föddes av Jungfru Maria för 2000 år sen
som dog på korset för våra synder,
Herren som uppstod och sitter på Faderns högra sida.
Han är den som kommer i sin härlighet för att döma levande och döda.

Den som kommer är vår gode Herde,
han kommer för att söka var och en av oss.
Han kommer in i vår vardag,
Han kommer och öppnar en ny framtid för oss,
när vi tar emot honom i våra liv kan allting bli förnyat,
vi är inte längre fångna i det gamla,
"Se jag gör allting nytt!"
Den som var och som är
kommer till oss från framtiden
Någon vill komma in i våra liv
och vi kan be med hela Kyrkan:
"Herre Jesus kom!"

P1 kl.11.00

Det är länge sen jag skrev i bloggen och nu när jag försökte öppna och skriva ett nytt inlägg hade hela sidan på skrivbordet förändrats - tack vare de senaste uppdateringarna, antar jag! Om det är till det bättre,vet jag inte? Nu lyckades jag i alla fall öppna min sida!

I morgon firar vi kyrkoårets sista söndag: Domsöndagen heter det i svenska kyrkan, i katolska kyrkan ändrades namnet efter Konciliet och det heter : Kristus Konungen.

Den som dömer är den som frälsar. Kristus har befriat oss från det som håller oss fångna, det som hindrar oss att resa oss, att ta ansvar för våra liv, att vara fria. Han har utgjutit sitt blod för oss. Han har "frälst" oss! ett ord som kanske låter ganska abstrakt i våra öron? vi är frälsta! från vad? Från meningslösheten. Vårt liv har ett mål. Det vi gör eller inte gör är viktigt. Morgondagens firande påminner oss om det.

Nu tog det så lång tid att öppna denna sida att jag inte hinner skriva längre. Synd!

I stället för att läsa det jag inte har skrivit kan man i morgon lyssna på det jag och två till säger till en journalist från P1 kl.11.00

Alla helgons fest

Alla Helgon! Vi firar våra syskon i himlen. Vilken underbar fest. Helgonen är så nåra oss, människor som vi. Människor som har blivit funna av den gode Herden som sökt dem, som gett sitt liv för dem.
Sköra människor som har blivit helade, helgade, som har låtit sig förvandlas helas, helgas steg för steg av Guds helige Ande. Det har inte alltid varit lätt. Ibland har det varit mycket svårt! Deras väg har gått genom ljus och mörker. De har varit nära att ge upp mer än en gång. De har segrat för att Herren bar dem, för att andra bad för dem, för att de inte lätt sig hindras av sin litenhet, av sin svaghet. De har trott på den som gav dem kraft, på den frälsning han vunnit åt dem på korset.

Nu är de framme vid målet. De ser på oss med oändligt stor kärlek. De är beredda att hjälpa oss om vi bara ber dem om det.

Vi är också kallade, sökta, efterlängtade. Guds kraft har makt att förvandla oss, våra tankar, våra handlingar. Vår svaghet är inget hinder, untan tvärtom en nåd. Den får oss att ropa:
"Gud kom till min räddning! Herre, skynda till min hjälp!"